Att lösa situationen oavsett förutsättningar - är det bra?
Den 28:e april utgör FN:s internationella dag för arbetsmiljö. Låt oss fortsätta att ta vårt uppdrag på allvar och alltid arbeta för att hålla nollan. Oavsett hur inarbetad tystnadskulturen är, ska vi alltid visa att yrkesarbetarens säkerhet och bestående hälsa är av högsta prioritet oavsett hur försenat ett projekt blir.
Sen jag var grabb på en bondgård har man fått hugga i. Mina föräldrar lämnade stan för att driva en bondgård i de djupa småländska skogarna. De satsade allt på uppbyggnad, djur, renovering av hus, uppfostra stökiga barn och samtidigt sköta sina vanliga jobb på dagtid. Finanskrisen 1990-1994 var tuff, när reporäntan var på 500% . Det fanns bara ett spår och det var att köra på. Mina föräldrar fick vända på varje krona och jag och min syster fick bidra i tidig ålder. Semester var det inte tal om på somrarna, då var det höbärgning som gällde. Sagostunden fick avbrytas när korna hade rymt ut på landsvägen. Då fick vi ge oss ut i kylan och valla in dem. Vintrarna fick vi bära in ved till förbannelse.
Arbetslivserfarenheter efter universitetet
Efter universitetet fanns det inga jobb. Jag började först jobba som sopgubbe och därefter som rivare. Det var under tiden jag jobbade som rivare, som mitt intresse för arbetsmiljö vaknade.
Mentaliteten och gemenskapen på det jobbet var fantastik. Man körde på hur tufft det än var. Man slet ihop och löste problem tillsammans. En arbetsinsats med att blåsa ut ett badrum möttes med ett ”bra jobbat” och en rejäl klapp på axeln, medan man torkade svetten ifrån pannan. Gjorde du ett bra jobb fick du höra det. En slags rättvisa man inte kan smita undan ifrån, då du bedömdes utifrån ditt dagsverke och du fick ta ansvar för dina åtaganden. Vi körde på utifrån de verktyg och instruktioner vi fick, utan att klaga eller ifrågasätta. Vi visste inte bättre. Med erfarenheten kom tankar kring tryggheten och uppvaknandet av att allt kanske inte var guld och gröna skogar.
Att bila med en TE-1000 maskin i åtta timmar en hel vecka kanske inte var så lämpligt utan att rotera? Att bära 100 säckar med betong nerför trappen fyra våningar, istället för att ta dit en bomlift kanske inte var så genomtänkt? Att inte stoppa arbetet när vi inte hade mask för vi var ”unga och odödliga” när vi rev i både damm och asbest – var det ett korrekt arbetsgivare/byggherreansvar? De som hade jobbat tio år med det här hostade och hade ryggproblem, de berättade att de knappt kunde leka med sina barn när de kom hem. Jag bestämde mig för att det var dags för ett miljöombyte.
Byggbranschens byggherrar behöver ge rätt förutsättningar för yrkesarbetarna
Om ni läst så här långt – det jag vill få fram med denna röriga livshistoria är att det finns många duktiga yrkesarbetare inom branschen som också kör på och försöker hitta lösningar, oavsett förutsättningar. Många av dem kommer från en annan kultur där man har begränsade resurser men oavsett det försöker lösa problemet efter bästa förmåga.
Vi som representerar byggherren måste ge dessa rätt förutsättningar. Det kan bara ske genom att vi gemensamt samverkar med entreprenören och hela tiden håller arbetsmiljön i fokus. En entreprenör som vunnit genom att lägga ett lågt anbud och som därefter försöker forcera genom att öka produktionstakten, ökar sannolikheten för att olyckor kan ske.
Att säga ifrån till entreprenören när de går för fort fram eller det inte finns en plan för hur man ska och bör agera, kan vara tufft. Men det är vår moraliska skyldighet att göra riskobservationer oavsett hur tjatiga vi verkar. Att påpeka oklarheter i arbetsberedningar eller begära förtydliganden hur yrkesarbetare ska agera, är inte att vara petig, det handlar om att yrkesarbetare ska veta hur de ska agera för att undvika olyckor. Tydlighet ger trygghet. Att ha möten som blir obekväma är inte att söka konflikter, det är ett sätt att säkerställa samverkan och samsyn kring hur alla ska arbeta säkert. Att dokumentera och påpeka punkter som inte överensstämmer med branschens säkerhetsvision, är ett steg att ta vårt byggherreansvar.
Sluta aldrig ifrågasätt om det något känns otryggt
Under mina år som verksam yrkesarbetare har jag upplevt en dödsolycka. Jag har upplevt flera olyckor eller tillbud som har drabbat mig själv och även kollegor. Rapporteringen var dålig ifrån min sida, av flera anledningar. Det berodde bland annat på en kultur som även om den var rättvis, kunde vara tuff. En beställare som inte var närvarande, syntes eller hördes, förutom vid korvgrillningen på fredagar och tankesättet sen barnsben att inte gnälla – ”att det är som det är”.
Våra roller är viktiga. Genom att visa att vi bryr oss, att vi syns och hörs och att vi visar att det är okej att ifrågasätta när det känns otryggt – för alla ska komma hem till sina familjer.
Skriven av Anton Nilsson, arbetsmiljöspecialist.
